att spinningmusik
lördag = sovmorgon?? nääähää, har varit vaken en bra stund, ätit gröt, kikat nyhetsmorgon & spanat igenom spinningpasset som jag ska leda klockan 10.
gårdagens totalvila har nog gjort sitt, jag är laddad, det kan bli 75 riktigt svettiga minuter :)
efteråt blir det längdskidor, wiiiih.
ha en bra lördag! tjaarååå.
- - - - - -
låtarna kommer vara en blandning, både gamla favoriter & lite nyare;
gårdagens totalvila har nog gjort sitt, jag är laddad, det kan bli 75 riktigt svettiga minuter :)
efteråt blir det längdskidor, wiiiih.
ha en bra lördag! tjaarååå.
- - - - - -
låtarna kommer vara en blandning, både gamla favoriter & lite nyare;
att trycka kakor
hur går det när man varit lite dålig med mat & mellanmål under dagen? jo, då kommer man hem från ett spinning- & gympass, är hungrig, äter något snabbt... blir inte nöjd, hittar ett kakpaket & äter upp halva det framför biggest loser.
dom är ju inte ens särskilt goda, ingen aha-upplevelse där inte, men dom är bra att mumsa på denna torsdagskväll. min kropp behöver dessutom den där extra energin.
förövrigt ser jag ut som ett lik i fejset, jag hade verkligen behövt åka till sol & värme. någon schysst får gärna ta med mig. är inte bara lite avis på knoffet som befinner sig i thailand just nu, fyy fasen vad skönt det hade varit. jag behöver miljöombyte. tur att vi åker till stockholm nästa helg. sen måste umeå planeras in, & barcelona... & uppsala :)
nej, nu kakor... & mys
gokväll.
ett sånt här kakpaket håller jag på att käka slut på;
dom är ju inte ens särskilt goda, ingen aha-upplevelse där inte, men dom är bra att mumsa på denna torsdagskväll. min kropp behöver dessutom den där extra energin.
förövrigt ser jag ut som ett lik i fejset, jag hade verkligen behövt åka till sol & värme. någon schysst får gärna ta med mig. är inte bara lite avis på knoffet som befinner sig i thailand just nu, fyy fasen vad skönt det hade varit. jag behöver miljöombyte. tur att vi åker till stockholm nästa helg. sen måste umeå planeras in, & barcelona... & uppsala :)
nej, nu kakor... & mys
gokväll.
att den som inte har ben, kan inte springa...
fråga; har man förmågan att bry sig & känna för/med andra människor när man gråter till biggest loser där en kvinna kan gå 5,3km/h på löpbandet för första gången? eller ska man skylla på p-pillren man just börjat äta igen, & säga att dom leker med ens hjärna? haha.
hursomhelst, allt är verkligen relativt & jag brukar försöka påminna mig själv om att vara tacksam. tacksam för att jag har en fungerande kropp som kan ta mig dit jag vill, att min kropp dessutom är kapabel att låta mig göra mycket mer än så gör mig överlycklig. OFTA!
alla är vi olika, med olika förutsättningar (som jag fick en kommentar om för ett tag sen), vi har olika nivåer, olika förmågor, säkert också olika drömmar & mål- inte bara med träning, utan med många saker i livet. det ska man inte heller glömma. det kan man känna både är på gott & ont, att vi är olika alltså... men det är just det positiva som jag tycker vi ska försöka trycka på, försöka komma ihåg, för det är också det som gör oss unika.
hur fjantigt det än låter så finns det ju faktiskt Ingen som Du, Ingen som Jag heller. genom att hitta en balans där man både gläds över & förstärker sina styrkor, men också är medveten om sina svagheter & antingen försöker förändra/förbättra ELLER acceptera dom, så tror jag att vi har kommit en lång bit på vägen...
hjälper det en själv att tänka i dom banorna? nej, inte alls, inte på något sätt. fungerar det som en ursäkt? kanske, men man lurar bara sig själv, dessutom leder det bara till att man begränsar sig själv. som sagt, alla är vi olika. vissa saker kommer inte alla kunna göra, så är det. men det är ingen idé att hänga upp sig på sånt, bättre att istället fokusera på det man faktiskt KAN GÖRA, det man faktiskt är bra på. & därefter försöka bygga upp sina svagheter, om man vill dvs. genom att utmana sig kan man också utvecklas, men faktum kvarstår fortfarande att har du inga ben så kan du inte springa (jaja, ni fattar, typ sånt...) men vad kan du göra istället då? det är nog smart att tänka om i många situationer, att se möjligheterna istället för hindren.
ni som läst här ett tag vet att jag har fel i min sköldkörtel (har underfunktion, hypotyreos), jag kommer få äta mediciner resten av mitt liv. en stor orsak till att jag fick det redan när jag gick i gymnasiet (det brukar annars oftare komma när man blir äldre eller gravid) var den kräk-fula-stressen. jag skulle vara såå bra, hinna med allt, ha toppbetyg, pressade mig själv oosv, ja, ni vet allt det där duktig-flicka-grejset... hade jag inte haft det i generna, hade inte flera i min släkt också haft fel i sköldkörteln, så skulle stressen inte kunnat ge mig det. men nu är det så att jag har det, det är inget som går att göra något åt. alla har vi saker som påverkar oss genetiskt, vissa saker är vi säkert medvetna om, andra har vi ingen aning om. vissa saker är positiva, vissa negativa.
men-
jag blir så imponerad av människor som trotsar sina rädslor,
som vågar tänja på gränserna, vågar gå utanför bekvämlighetszonen.
- gör man inte det så utvecklas man inte heller
som vågar tänja på gränserna, vågar gå utanför bekvämlighetszonen.
- gör man inte det så utvecklas man inte heller
hursomhelst, allt är verkligen relativt & jag brukar försöka påminna mig själv om att vara tacksam. tacksam för att jag har en fungerande kropp som kan ta mig dit jag vill, att min kropp dessutom är kapabel att låta mig göra mycket mer än så gör mig överlycklig. OFTA!
jag glömmer inte att vara tacksam.
alla är vi olika, med olika förutsättningar (som jag fick en kommentar om för ett tag sen), vi har olika nivåer, olika förmågor, säkert också olika drömmar & mål- inte bara med träning, utan med många saker i livet. det ska man inte heller glömma. det kan man känna både är på gott & ont, att vi är olika alltså... men det är just det positiva som jag tycker vi ska försöka trycka på, försöka komma ihåg, för det är också det som gör oss unika.
hur fjantigt det än låter så finns det ju faktiskt Ingen som Du, Ingen som Jag heller. genom att hitta en balans där man både gläds över & förstärker sina styrkor, men också är medveten om sina svagheter & antingen försöker förändra/förbättra ELLER acceptera dom, så tror jag att vi har kommit en lång bit på vägen...
det är liksom ingen idé att gräva ner sig & säga att;
"jag kommer aldrig kunna det där, min kropp är inte gjord för det där.."
eller
"jag har en sjukdom/skada som gör att jag inte...."
"jag kommer aldrig kunna det där, min kropp är inte gjord för det där.."
eller
"jag har en sjukdom/skada som gör att jag inte...."
hjälper det en själv att tänka i dom banorna? nej, inte alls, inte på något sätt. fungerar det som en ursäkt? kanske, men man lurar bara sig själv, dessutom leder det bara till att man begränsar sig själv. som sagt, alla är vi olika. vissa saker kommer inte alla kunna göra, så är det. men det är ingen idé att hänga upp sig på sånt, bättre att istället fokusera på det man faktiskt KAN GÖRA, det man faktiskt är bra på. & därefter försöka bygga upp sina svagheter, om man vill dvs. genom att utmana sig kan man också utvecklas, men faktum kvarstår fortfarande att har du inga ben så kan du inte springa (jaja, ni fattar, typ sånt...) men vad kan du göra istället då? det är nog smart att tänka om i många situationer, att se möjligheterna istället för hindren.
ni som läst här ett tag vet att jag har fel i min sköldkörtel (har underfunktion, hypotyreos), jag kommer få äta mediciner resten av mitt liv. en stor orsak till att jag fick det redan när jag gick i gymnasiet (det brukar annars oftare komma när man blir äldre eller gravid) var den kräk-fula-stressen. jag skulle vara såå bra, hinna med allt, ha toppbetyg, pressade mig själv oosv, ja, ni vet allt det där duktig-flicka-grejset... hade jag inte haft det i generna, hade inte flera i min släkt också haft fel i sköldkörteln, så skulle stressen inte kunnat ge mig det. men nu är det så att jag har det, det är inget som går att göra något åt. alla har vi saker som påverkar oss genetiskt, vissa saker är vi säkert medvetna om, andra har vi ingen aning om. vissa saker är positiva, vissa negativa.
då visste jag inte att...
det där mörkret jag befann mig i, den där obeskrivliga tröttheten, andnöden,
att jag tappade hår, var svullen, att jag grät utan anledning, fick stickningar & kramp i händer/fötter, känslan att en elefant stod på mitt bröst,
eller att de uteblivna träningsresultaten, trots att jag kämpade som ett psyk (hade dålig uthållighet & kände mig jättesvag)
-berodde på att jag hade underfunktion i sköldkörteln & att min ämnesomsättning inte fungerade rätt.
det visste jag inte.
åter; alla är vi olika. det är ingen idé att jämföra sig.
det finns alltid dom som har det bättre gällande vissa saker, också dom som har det sämre. ibland har du en fördel i livet, ibland har någon annan det. ibland går det tungt, ibland lätt.
vi kan bara göra det bästa av Våra egna Liv.
kraam på er.
det där mörkret jag befann mig i, den där obeskrivliga tröttheten, andnöden,
att jag tappade hår, var svullen, att jag grät utan anledning, fick stickningar & kramp i händer/fötter, känslan att en elefant stod på mitt bröst,
eller att de uteblivna träningsresultaten, trots att jag kämpade som ett psyk (hade dålig uthållighet & kände mig jättesvag)
-berodde på att jag hade underfunktion i sköldkörteln & att min ämnesomsättning inte fungerade rätt.
det visste jag inte.
jag kämpade på med min träning så jag gick inte upp i vikt så mycket som vissa kan göra när sköldkörteln är fucked up, ämnesomsättningen inte fungerar & när kroppen går på lågvarv, men ändå... jag kämpade, men det var VERKLIGEN som att springa mot en vägg- hela tiden något som tog emot. men jag försökte tänkte att... det kanske var en tung period bara.
...efter många om, många men & många läkare fick jag levaxin,
& efter ett tag så såg jag plötsligt saker jag inte sett förut, det var ljust, jag kommer ihåg att jag flera gånger tänkte & sa "ooj, är det såhär det känns att vara glad?"
därför är jag också tacksam nu- jag kan springa utan att det känns som någon håller fast mig med ett gummiband, jag ser resultat, jag ser framsteg. jag känner mig stark.
nu är det inget fel på mig, så länge medicinerna fungerar som dom ska så mår jag bra. däremot måste jag alltid ha i åtanke att värden när som helst kan bli sämre igen, det kan göra mig rädd. jag vill inte må sådär igen, vill inte tappa hår, bli fet, vara trött.
jag försöker ha i åtanke att stress kan påverka mig sådär negativt. jag är medveten, men det hjälper ändå inte alltid. meeen jag säger såhär; "ett liv med låga krav är som sommar utan sol & vinter utan snö & vem vill leva så?" ;)
...efter många om, många men & många läkare fick jag levaxin,
& efter ett tag så såg jag plötsligt saker jag inte sett förut, det var ljust, jag kommer ihåg att jag flera gånger tänkte & sa "ooj, är det såhär det känns att vara glad?"
därför är jag också tacksam nu- jag kan springa utan att det känns som någon håller fast mig med ett gummiband, jag ser resultat, jag ser framsteg. jag känner mig stark.
nu är det inget fel på mig, så länge medicinerna fungerar som dom ska så mår jag bra. däremot måste jag alltid ha i åtanke att värden när som helst kan bli sämre igen, det kan göra mig rädd. jag vill inte må sådär igen, vill inte tappa hår, bli fet, vara trött.
jag försöker ha i åtanke att stress kan påverka mig sådär negativt. jag är medveten, men det hjälper ändå inte alltid. meeen jag säger såhär; "ett liv med låga krav är som sommar utan sol & vinter utan snö & vem vill leva så?" ;)
åter; alla är vi olika. det är ingen idé att jämföra sig.
det finns alltid dom som har det bättre gällande vissa saker, också dom som har det sämre. ibland har du en fördel i livet, ibland har någon annan det. ibland går det tungt, ibland lätt.
vi kan bara göra det bästa av Våra egna Liv.
kraam på er.
förresten... jag ska hoppa in & leda spinning ikväll också, så blir inte riktigt vila. jaaaja.
att ha avklarat 10 x 10 utmaningen
blev omplanering-
fick springa min mil efter att ha lett spinningen istället.
trötta ben efter intervall-spinning? OH JA!
fick jag ny energi av deltagarna som gjorde att jag orkade 10-fucking-km? OH JA!! :D
så... att man inte har tid är, som alltid, en dålig undanflykt. iaf om den används ofta & om det faktiskt går att klämma in saker, OM man bara vill.
för att skippa undanflykter kan det innebära att man får dra på sig springskorna, bege sig ut vid tio på kvällen i mörkret & springa... eller varför inte innan jobbet, då man nästan är i sömnen? hehe.
...men man kan ändå göra det med nöje, med glädje & med ett leende. jag kom på mig själv att le flera gånger ikväll. HUR UNDERBART ÄR INTE DET?
det här firar jag med sovmorgon imorgon, & en välförtjänt massage här framöver,
plus någon dags träningsvila & återhämtning.
jag har inte velat dra ner på all annan träning- utöver löpningen har jag kört på med prommisar, gymmet, spinning & lite längdskidor, därför behöver jag alltså lite vila nu.
jag vill ju inte bryta ner kroppen, utan bygga upp- styrka, muskler, uthållighet, snabbhet, tjurighet, explosivitet.
...& i smyg så funderar jag på nya utmaningar (var redo ann-sofie ;)), på tunga benpass (eftersom jag vilat från just det i 10 dagar nu), på intervall-pass som tar hjärtat till skyarna.
galen? nää, jag bara älskar träning, allt det den ger mig & gör med mig.
TOTAL LYCKA, mina vänner :)
fick springa min mil efter att ha lett spinningen istället.
trötta ben efter intervall-spinning? OH JA!
fick jag ny energi av deltagarna som gjorde att jag orkade 10-fucking-km? OH JA!! :D
så... att man inte har tid är, som alltid, en dålig undanflykt. iaf om den används ofta & om det faktiskt går att klämma in saker, OM man bara vill.
för att skippa undanflykter kan det innebära att man får dra på sig springskorna, bege sig ut vid tio på kvällen i mörkret & springa... eller varför inte innan jobbet, då man nästan är i sömnen? hehe.
...men man kan ändå göra det med nöje, med glädje & med ett leende. jag kom på mig själv att le flera gånger ikväll. HUR UNDERBART ÄR INTE DET?
det handlar om att ha rätt inställning,
&
&
MAN KAN ALLT BARA MAN VILL & försöker tillräckligt,
som min kloka mamma & bästa mommo skulle ha sagt!
bra jobbat av mig & ann-sofie som sprungit 10 mil på 10 dagar (eller med undantag för mig som fick åka 10 km längdskidor en dag då hälsenan var för arg)
har det varit tungt? ja. har det varit utmanande? ja. har det varit roligt? ja. har jag lärt mig något nytt? ja.
har jag utvecklats? ja, både fysiskt & psykiskt.
bra jobbat av mig & ann-sofie som sprungit 10 mil på 10 dagar (eller med undantag för mig som fick åka 10 km längdskidor en dag då hälsenan var för arg)
har det varit tungt? ja. har det varit utmanande? ja. har det varit roligt? ja. har jag lärt mig något nytt? ja.
har jag utvecklats? ja, både fysiskt & psykiskt.
det här firar jag med sovmorgon imorgon, & en välförtjänt massage här framöver,
plus någon dags träningsvila & återhämtning.
jag har inte velat dra ner på all annan träning- utöver löpningen har jag kört på med prommisar, gymmet, spinning & lite längdskidor, därför behöver jag alltså lite vila nu.
jag vill ju inte bryta ner kroppen, utan bygga upp- styrka, muskler, uthållighet, snabbhet, tjurighet, explosivitet.
...& i smyg så funderar jag på nya utmaningar (var redo ann-sofie ;)), på tunga benpass (eftersom jag vilat från just det i 10 dagar nu), på intervall-pass som tar hjärtat till skyarna.
galen? nää, jag bara älskar träning, allt det den ger mig & gör med mig.
TOTAL LYCKA, mina vänner :)
att doesn't mean I'm lonely when I'm alone
jobb, stan (hämtat ut paket & shoppat lite småått), snabbträffat linda, kramat MELWIN <3
& nu...
plockar jag fram den energi som ligger undangömd-
ska leda 60 min spinning & sista rycket med löpningen (inte föralltid, förstås!)
jag återkommer! :) :) :) :)
idag laddar vi upp med detta;
att bestämma sig
- -
för intresseklubben så kan jag tala om att jag är nöjd över min mil på löpbandet, jag flög inte in i väggen. hehe. dessutom så insåg jag hur mycket lättare det är fysiskt att springa på löpband, däremot jobbigare psykiskt i och med att det är tråååk. men det var som en dans på rosor att slippa plumsa i snön & motvinden, så kanske är bra att varva sådär. fick upp en braaa fart idag dessutom, kuul.
sen lite snabbträning för axlar, triceps & mage.
oftast tittar jag inte alls på kcal som förbrukas när jag tränar (fokuserar på känslan/tider/distanser/vikter oosv) men idag så såg jag på löpbandet- dom måste tyvärr luras om kalorier, tråkigt för dom som fastnat vid sånt. idag försökte den få mig att tro att jag använde 960 kcal under tiden jag sprang. eh, skulle inte tro att det är sån skillnad mellan vad den & min pulsklocka säger?
ska lägga mig under täcket & försöka få en långnatt så jag är pigg imorgon, börjar tidigt & massa att uträtta.
jaja, kräääk. tjarå.
att run to the hills
i måndags-anda har jag gått runt som en zombie på jobbet idag.. trots att jag sovit rätt många timmar inatt så tjurar kroppen & hade gärna haft en helg-dag till. eller så är det återhämtning som behövs, men bara 30 km kvar nu. & hur mycket är det av ett helt liv, egentligen? haha. gäller att hitta vägar & lura till sig motivationen ibland.
jag har varit en kämpe i vinter, tränat ute i de flesta väder, men när termometern visar -20 så får jag nog ge mig. får springa inne idag, känns tråkigt både för att tiden går sakta (om det inte är intervaller förstås), plus att min hälsena säger ifrån fort... & så var det ju det där med att jag fått för mig att benen ska sluta springa & jag ska ramla av & åka in i väggen, hahahah. nåja, man ska inte tänka efter så mycket.
jag är på jakt efter bra spinning-musik. ska planera ihop ett pass till lördagsmixen, kommer vara 75 minuter, nån form av bergspass. har ni nå tips på låtar ni hade velat cykla till så blir jag väldans glaaad! :)
jaaa, fick förresten äntligen tag i mittuniversitetet, så det blir plugg på distans den här terminen, yeeepp.
okeey, dags att ta sig till gymmet... springa, triceps & axlar.
tjaaråååå.
jag har varit en kämpe i vinter, tränat ute i de flesta väder, men när termometern visar -20 så får jag nog ge mig. får springa inne idag, känns tråkigt både för att tiden går sakta (om det inte är intervaller förstås), plus att min hälsena säger ifrån fort... & så var det ju det där med att jag fått för mig att benen ska sluta springa & jag ska ramla av & åka in i väggen, hahahah. nåja, man ska inte tänka efter så mycket.
jag är på jakt efter bra spinning-musik. ska planera ihop ett pass till lördagsmixen, kommer vara 75 minuter, nån form av bergspass. har ni nå tips på låtar ni hade velat cykla till så blir jag väldans glaaad! :)
jaaa, fick förresten äntligen tag i mittuniversitetet, så det blir plugg på distans den här terminen, yeeepp.
okeey, dags att ta sig till gymmet... springa, triceps & axlar.
tjaaråååå.
att life is beautiful
att välkomna helgen!
jag har just slängt upp benen för lite vila! dom är trött efter att ha stått hela dagen på jobbet & löpningen de senaste dagarna förstås!
ska snart bege mig ut på dagens 10 km, ska springa en omväg upp till pappa, inger & sanna i malmberget. min hälsena som tjorvar lite till & från, började sura för två dagar sen. testade springa igår iaf, den kändes av men det gick... idag känns den dock bättre, håller tummarna att den fortsätter vara snäll mot mig.
hörrni, det är freeeedag ju. nice.
jag hoppas att vädret är okey i helgen för jag hade gärna tagit mig en sväng på längdskidorna, går & suuktar efter dom i smyg, haha. & springa förstås, umgås, myysa, ääääta. typ nåt sånt. känns passande.
bääst är nog att det blir fredagsmyys med linda & melwin ikväll, dom ska sova över här :)
idag är jag väldans motiverad, så hopp i skorna & ut.
tjaarå.
- - -
- mycket rolig träning här framöver, förresten;
psssst- dooon't worry, jag ska planera in vila & återhämtning noga också!
ska snart bege mig ut på dagens 10 km, ska springa en omväg upp till pappa, inger & sanna i malmberget. min hälsena som tjorvar lite till & från, började sura för två dagar sen. testade springa igår iaf, den kändes av men det gick... idag känns den dock bättre, håller tummarna att den fortsätter vara snäll mot mig.
hörrni, det är freeeedag ju. nice.
jag hoppas att vädret är okey i helgen för jag hade gärna tagit mig en sväng på längdskidorna, går & suuktar efter dom i smyg, haha. & springa förstås, umgås, myysa, ääääta. typ nåt sånt. känns passande.
bääst är nog att det blir fredagsmyys med linda & melwin ikväll, dom ska sova över här :)
idag är jag väldans motiverad, så hopp i skorna & ut.
tjaarå.
- - -
- mycket rolig träning här framöver, förresten;
- förhoppningsvis avklara 10 x 10 km utmaningen (& belönas med helkroppsmassage, oooh)
- längtar till NIKE BLAST i stockholm om 2 helger. woohoo. så många människor som älskar träning på ett & samma ställe, kan inte bli annat än gryymt. jag ska suga åt mig av all träningsglädje som kommer flöda & all inspiration jag bara kan.
- mycket spinning framöver; vanliga passen, köra långpass, planera lördagsmix & vasaloppsspinning
- nöööta längdskidor inför dundret runt, hehe
- nytt upplägg till gymmet
- spåna på en hemlis
psssst- dooon't worry, jag ska planera in vila & återhämtning noga också!
att äta kolhydrater... eller att tappa muskler & bli dum i huvudet?
jajaja, ta det med en nypa salt... eller så inte? haaaah.
AAHH IIIIH UUUUH EEEEH; jag är så upprörd just nu så det brinner inom mig.
varför? jag har tittat debatt där det pratades om LCHF- innebär att man endast äter protein & fett, & tar bort kolhydrater från sin kost (orkar inte gå in på vad jag tycker om det just nu.. eller visst, alla är vi olika & kan behöva individanpassa kost & träning, MEN fortfarande är det vetenskapligt bevisat att till exempel vår hjärna BEHÖVER kolhydrater för att FUNGERA!! dessutom tror jag inte efter allt vi läst & lärt oss att man kan prestera lika bra utan... däremot konsumeras det alldeles för mycket snabba kolhydrater. men ja, det finns ju skillnad på vad vi behöver & vad vi faktiskt kan klara oss utan... men okey, jag släpper det nu!)
jaja, men den som gjorde att det började brinna i min hjärna (som förövrigt fungerar alldeles utmärkt pga av att jag aldrig skulle utesluta kolhydrater, eller något annat, från min kost) är katrin zytomierska. jag tar mig friheten att ha åsikter om henne eftersom hon själv har det om allt.
hennes inställning var som alltid att provocera & heey, hon lyckades. jag blir uppriktigt ledsen för henne, & folk som resonerar liknande, att man bygger upp så mycket i sin värld på att bara gå ner i vikt. som jag skrivit tidigare, varför inte försöka få viktnedgången att bli sekundär & försöka fokusera på hälsa & ha roligt & därigenom få en kropp man trivs i? hennes uttalanden om att "feta människor är äckliga" är hemskt. hur kan hon allvarligt skriva en bok & tycka att det hjälper en att gå ner i vikt genom att trycka ner sig själv & tycka att man är ful & äcklig? är det inte att börja från helt fel håll? vad visar det? JO, ATT DET ENDA SOM BETYDER NÅT ATT HUR MAN SER UT, inte hur man mår inuti.
hennes resonemang om att man automatiskt blir lycklig om man är smal känns som ett skämt? hon har ju kunnat misstas för en smart tjej ibland, men alltså, ursäkta.. man funderar ju? sen när är smal = lycklig? men det är en helt annan diskussion... hon säger att hennes värden blivit bättre sen hon började med LCHF, men det behöver ju dock inte ha att göra med att kolhydraterna är borttagna, det kan ju lika gärna handla om att hon börjat träna mer nu också, eller att hon åt för mycket av "allt hon tyckte var gott" hela tiden innan?
okey, kan inte släppa det-
visst går man ner i vikt av att plocka bort kolhydrater,
men till vilket pris? vad gör man med sin kropp? när man läst om vad som faktiskt händer i oss & i våra celler så inser man;
- i första skede går man ner i vikt för att kolhydrater binder vätska & tar man bort dom så tappar man också vätska fort = viktnedgång. kroppen kompenserar sen & hamnar i ketos (innan så bryts muskler ner), som inte är ett naturligt tillstånd annars, utan ett SVÄLTTILLSTÅND för kroppen, även om de som äter LCHF verkar slänga sig med att det är heelt luugnt. men egentligen är det för att levern frisätter ketonkroppar till blodet (genom att bryta ner fettvävnad = viktnedgång) den gör dock det för att upprätthålla glukosnivån & för att vi ska överleva. ketos är alltså ett kristillstånd för kroppen.
...även om det numera är debatterat så känner jag mig iallafall säker på den fysiologi & kostlära jag har läst, som säger att glukos (från kolhydrater) är den källan som föredras som energi för kroppens alla celler.
AAHH IIIIH UUUUH EEEEH; jag är så upprörd just nu så det brinner inom mig.
varför? jag har tittat debatt där det pratades om LCHF- innebär att man endast äter protein & fett, & tar bort kolhydrater från sin kost (orkar inte gå in på vad jag tycker om det just nu.. eller visst, alla är vi olika & kan behöva individanpassa kost & träning, MEN fortfarande är det vetenskapligt bevisat att till exempel vår hjärna BEHÖVER kolhydrater för att FUNGERA!! dessutom tror jag inte efter allt vi läst & lärt oss att man kan prestera lika bra utan... däremot konsumeras det alldeles för mycket snabba kolhydrater. men ja, det finns ju skillnad på vad vi behöver & vad vi faktiskt kan klara oss utan... men okey, jag släpper det nu!)
jaja, men den som gjorde att det började brinna i min hjärna (som förövrigt fungerar alldeles utmärkt pga av att jag aldrig skulle utesluta kolhydrater, eller något annat, från min kost) är katrin zytomierska. jag tar mig friheten att ha åsikter om henne eftersom hon själv har det om allt.
hennes inställning var som alltid att provocera & heey, hon lyckades. jag blir uppriktigt ledsen för henne, & folk som resonerar liknande, att man bygger upp så mycket i sin värld på att bara gå ner i vikt. som jag skrivit tidigare, varför inte försöka få viktnedgången att bli sekundär & försöka fokusera på hälsa & ha roligt & därigenom få en kropp man trivs i? hennes uttalanden om att "feta människor är äckliga" är hemskt. hur kan hon allvarligt skriva en bok & tycka att det hjälper en att gå ner i vikt genom att trycka ner sig själv & tycka att man är ful & äcklig? är det inte att börja från helt fel håll? vad visar det? JO, ATT DET ENDA SOM BETYDER NÅT ATT HUR MAN SER UT, inte hur man mår inuti.
hennes resonemang om att man automatiskt blir lycklig om man är smal känns som ett skämt? hon har ju kunnat misstas för en smart tjej ibland, men alltså, ursäkta.. man funderar ju? sen när är smal = lycklig? men det är en helt annan diskussion... hon säger att hennes värden blivit bättre sen hon började med LCHF, men det behöver ju dock inte ha att göra med att kolhydraterna är borttagna, det kan ju lika gärna handla om att hon börjat träna mer nu också, eller att hon åt för mycket av "allt hon tyckte var gott" hela tiden innan?
varför inte ge sig själv kärlek istället
& med hjälp av den bygga upp sig själv,
& genom det också en kropp att trivas i & vara stolt över?
& med hjälp av den bygga upp sig själv,
& genom det också en kropp att trivas i & vara stolt över?
okey, kan inte släppa det-
visst går man ner i vikt av att plocka bort kolhydrater,
men till vilket pris? vad gör man med sin kropp? när man läst om vad som faktiskt händer i oss & i våra celler så inser man;
- i första skede går man ner i vikt för att kolhydrater binder vätska & tar man bort dom så tappar man också vätska fort = viktnedgång. kroppen kompenserar sen & hamnar i ketos (innan så bryts muskler ner), som inte är ett naturligt tillstånd annars, utan ett SVÄLTTILLSTÅND för kroppen, även om de som äter LCHF verkar slänga sig med att det är heelt luugnt. men egentligen är det för att levern frisätter ketonkroppar till blodet (genom att bryta ner fettvävnad = viktnedgång) den gör dock det för att upprätthålla glukosnivån & för att vi ska överleva. ketos är alltså ett kristillstånd för kroppen.
...även om det numera är debatterat så känner jag mig iallafall säker på den fysiologi & kostlära jag har läst, som säger att glukos (från kolhydrater) är den källan som föredras som energi för kroppens alla celler.
vill man dessutom bygga & kunna prestera på bästa sätt vid träning
så är kolhydrater kroppens högoktaniga bränsle,
& behövs för att kunna/hinna producera tillräckligt mycket energi snabbt
(ex. vid högintensiv träning)
så är kolhydrater kroppens högoktaniga bränsle,
& behövs för att kunna/hinna producera tillräckligt mycket energi snabbt
(ex. vid högintensiv träning)
men ja, jag vet såklart också att olika människor (beroende på om/hur mycket man tränar eller om man inte tränar, till exempel) behöver olika mycket & olika typer (långsamma/snabba) av kolhydrater. så det gäller att hitta det som passar varje individ. däremot tror jag aldrig på att utesluta något, inte heller att äta för mycket av något annat.
lagom av allt- nåt sånt va?
eller...
för såklart har alla rätt att tycka & tänka precis som dom vill & man kan alltid lära sig nytt...
bryr du dig vad du stoppar i dig? äter du kolhydrater? gör du det inte? varför/varför inte?
är det en hets? är dom det godaste du vet? eller klarar inte riktigt din kropp dom? äter du all mat, eller knappt nån?
jag är ärligt riktigt intresserad,
gör det fast anonymt, men jag vill gärna veta vad ni tycker :)
eller...
för såklart har alla rätt att tycka & tänka precis som dom vill & man kan alltid lära sig nytt...
bryr du dig vad du stoppar i dig? äter du kolhydrater? gör du det inte? varför/varför inte?
är det en hets? är dom det godaste du vet? eller klarar inte riktigt din kropp dom? äter du all mat, eller knappt nån?
jag är ärligt riktigt intresserad,
gör det fast anonymt, men jag vill gärna veta vad ni tycker :)
att utmana sig mentalt
visst tränar den här utmaningen kroppen i hög grad, men för mig tränar den dessutom psyket nåt så otroligt. att veta att jag 70 km (av 100) kvar gör att jag har svårt att motivera mig, nästan att jag vill ge upp.
men tänker jag göra det? NEJ!
...inte för att träningen eller löpningen i sig är problemet, tränar så pass många timmar i veckan, men just det att ha utstakat i ytterligare 7 dagar vilken sträcka jag ska springa känns tungt. för jag älskar variation vad gäller träning (i livet i övrigt också...)
tror det är därför jag aldrig blir less på att träna, för jag tvingar mig aldrig till nåt, jag planerar med variation & försöker vara allsidig.
jag försöker få in av allt i träningen, både för min kropp, men också för att jag ska fortsätta tycka att det är roligt & för att motivera mig. sen gillar jag hur variationen bidrar till framsteg både fysiskt & psykiskt.
min träning ska vara rolig, annars skulle det aldrig hålla i längden!
men den här utmaningen då, att springa 10 km 10 dagar i sträck? hur passar det mig?
...trots att det känns lite motigt såhär med mer än hälften kvar, så passar den mig utmärkt just nu. för om det är nåt som gjort att min träning gått framåt på senaste tiden så är det inte bara kroppsligt-
utan F R Ä M S T för att psyket har blivit starkare, för att jag har VÅGAT ta i mer, vågat testa om jag orkar liiite till (för vad är det värsta som kan hända, att man får sakta ner/ta lättare? OCH?)
jag har lärt mig hur mitt huvud funkar, hur jag ska motivera hjärnan att få kroppen att kunna liiiite till.
det har inte varit min kropp som inte orkat förut, det har varit min skalle som gett upp innan kroppen. det är därför träningen stod still ett tag. när man tränat så många år måste man försöka hitta nya vägar, nya sätt att ta sig vidare. jag har hittat mitt...
DÄRFÖR vill jag slå ett slag för att träna mentalt också.
våra kroppar är så mycket starkare än vi tror,
det gäller bara för våra huvuden att förstå det.
våra kroppar är så mycket starkare än vi tror,
det gäller bara för våra huvuden att förstå det.
nu ska jag hoppa i springskorna & springa mina 10 km.
jag ska göra det i snön, i blåsten, men jag ska göra det med ett leende.
& som jag skrev på facebook imorse;
...jag tror hemligheten är att inte se motgångar som fienden,
utan istället som en riktig pooolare som vill göra oss starkare,
men som bara inte riktigt kan visa det på rätt sätt?
utan istället som en riktig pooolare som vill göra oss starkare,
men som bara inte riktigt kan visa det på rätt sätt?
kram på er.
att tjena hejsan
förresten... hej & välkomna nya läsare :)
bara lämna ett avtryck om ni funderar på nåt...
heej så länge.
att gäst ikväll är jesus
du försöker ställa mig mot väggen
men jag står aldrig still
för jag tror att livet just har börjat
och det blir vad jag gör det till...
men jag står aldrig still
för jag tror att livet just har börjat
och det blir vad jag gör det till...
att disciplin är ett val, en förmåga & en kompetens
hittade den här tjejens blogg för ett tag sen. riktigt inspirerande kämpe, som vågar vara helt ärlig i sin blogg. jag håller också med många gånger.
till exempel skrev hon ett inlägg om disciplin för ett tag sen, läs här
jag har också fått höra sånt här;
till exempel skrev hon ett inlägg om disciplin för ett tag sen, läs här
jag har också fått höra sånt här;
""Du har en beundransvärd disciplin"!
"Tänk om jag hade samma disciplin som du"
"Jag skulle aldrig klara att göra det du gör- jag har inte den disciplinen!"
& efter att ha läst inlägget tror jag att jag ska svara såhär;
"Disciplin är ingen egenskap
Disciplin är ett val
Det är en förmåga och en kompetens
Disciplin får man inte- det skapar man
Disciplin får du genom att sträva efter det och arbeta för det"
åter;
åter;
att utmanas; dag 3
det handlar ju som bekant om att prioritera... & ofta också om att pussla ihop.
...så för att hinna med får jag springa den tredje milen nu på morgon innan jobbet, hoppas hjärnan vaknar & hinner med benen, haha.
ah, resten av dagen äre jobb, förbi stan & fixa saker, förbereda, lämna in, ringa några samtal, träffa Ida & sen leda spinning ikväll.
det var den dagen, men nu ska vi inte gå händelserna i förväg... hopp i springskorna & ut.
godmorgon världen.
...så för att hinna med får jag springa den tredje milen nu på morgon innan jobbet, hoppas hjärnan vaknar & hinner med benen, haha.
ah, resten av dagen äre jobb, förbi stan & fixa saker, förbereda, lämna in, ringa några samtal, träffa Ida & sen leda spinning ikväll.
det var den dagen, men nu ska vi inte gå händelserna i förväg... hopp i springskorna & ut.
godmorgon världen.
